Övertygelsen om att det finns minst en position till varje person är fundamental.
Det handlar ”bara” om att hitta rätt
De flesta företagare som kontaktar mig och som vill ha hjälp med en rekrytering gör en lista över vilka kompetenser de vill att kandidaten skall ha. Dessvärre är denna lista många gånger längre än vad min 7-årings önskelista är till jul och ungefär lika orimlig. Lite raljerande kan man säga att drömkandidaten är en 27-åring med dubbla examen och minst 15 års yrkeslivserfarenhet. Företagaren brukar även ge mig ett lönespann så att jag vet att det inte är någon idé att presentera kandidater med alldeles för höga löneanspråk.
Under de åren som jag har jobbat med människor så har jag kommit fram till att jag tror på att människor/ medarbetare/ kandidater har tre hörnstenar som är grunden i vem just denna person är och vad som motiverar denna person.
Jag är väl medveten om att detta är min alldeles egna tes och att det kommer att finnas både en och annan som kommer att opponera sig, men så här tror och tycker jag:
K står för Kompetens.
Här bakar jag in utbildning, social förmåga, teknisk kompetens och erfarenhet
P står för Personlighet.
I personligheten lägger jag positiva och negativa egenskaper, motivatorer, drivkrafter och om man är introvert eller extrovert.
EFFF står för Ersättning För Förlorad Fritid.
Under denna udda förkortning lägger jag de givna parametrarna som lön och eventuell bonus, men lägger även till om man gillar chefen, medarbetarna, arbetsuppgifterna, färgen på väggen på kontoret och till och med om man gillar kaffet…. Alla de saker som gör att man på måndag morgon känner ”WOW – helgen är äntligen över – nu får jag gå till jobbet”.
När jag gör en rekrytering så är givetvis kompetensen viktig. Man skall ha nödvändig grundkompetens för att komma upp på banan. Lönen är också viktig för att både arbetsgivaren skall känna sig trygg i att man ger en lön som motsvarar förväntningarna och för att kandidaten skall vara lockad att ta sig an uppgiften. Det som jag dock tycker är absolut viktigast är personligheten. ”Varför då” kanske du tänker… Har man rätt kompetens och får en skaplig lön så blir jobbet gjort. Håller inte riktigt med där eftersom jag tror att om man får till det där lilla extra med matchningen så att den nyanställdes personlighet verkligen lirar med sina nya medarbetare så sparar man en massa tid och det får hela teamet att prestera bättre samtidigt som de har så mycket mer roligt.
Jag hävdar dessutom att EFFF förändras minst en gång per år i och med ett lönesamtal. Kompetensen förändras förhoppningsvis varje dag om man är villig att lyssna, lära och ta in det som händer runt omkring en MEN – och här kommer det lite kontroversiella – jag hävdar att personligheten ändras stort från en dag till en annan en gång i livet för merparten av den svenska befolkningen efter att man fyllt ca 20-23 och kan säga sig vara vuxen. Det är när man håller sitt förstfödda barn i famnen. Jag säger inte att man blir en bättre människa bara för att man fått barn – jag säger att personligheten förändras stort. Många blir mycket mindre riskbenägna och mer hemkära. Någon som alltid jobbat på provision blir mer benägen att ha åtminstone en grundlön som garanterar tak över huvudet och mat på bordet för sin avkomma.
David Griff
Professionell rekryterare och gästbloggare